Fortsätter med Jo Estill och hennes Compulary Figures for Voice....

Här följer en kortare beskrivning på Estills tretton olika strukturer som påverkar röstens klang.
Hoppas att ni hänger med!

Stämbanden och dess ansats - här beskrivs en tons ansats. Ansatsen är starten på en ton och den kan vara hård, mjuk eller mer luftig, s k h-ansats. Ansatsen påverkar röstkvaliteten på de efterföljande tonerna. När man sjunger rock, använder man sig till största delen av en hård ansats. Röstklangen blir då mer kraftfull. När man däremot sjunger ur den klassiska repertoaren är det främst mjuk ansats som gäller. H-ansats förekommer i falsettsång.
Falska stämband ligger belägna strax ovanför stämbanden. Det är viktigt att bli medveten om att dessa finns, då dessa aktiveras om man har dålig sångteknik. Man kan känna att dessa påverkar rösten exempelvis om man böjer sig ner och ska lyfta något tungt. Då kan dessa avge ett slags stånkande ljud. De kan inte skapa någon klar ton utan lätet blir mer knarrande. Speciellt aktiveras de falska stämbanden  vid högintensiv sång som rock och opera. Det påverkar luftflödet och stämbandens vibrationer och kan skada rösthälsan. För att undvika att de falska stämbanden aktiveras kan man förnimma känslan av skratt eller grått, s k retraction.
Stämbandsmassa (Body Cover) - alltså ytan på stämbanden. Stämbanden kan vibrera i hela sin massa eller endast med kanterna. Estill pratar om fyra olika konstellationer. Stämbanden kan vara slappa och då låter rösten knarrig. De kan också vara tjocka och arbeta med en hård ansats. Då låter rösten mer kraftfull och metallisk. De kan vara tunna och alltså mer icke-metalliska och med det mindre intensiv. Slutligen kan de vara spända och förlängda. Stämbanden sammanförs då inte helt och mer luft passerar genom glottis. En del brukar prata om bröst - och huvudregister och jämför det med tjocka resp tunna stämband. Genom att bli medveten om stämbandsmassan kan man påverka i vilket s k register man vill jobba med och även arbeta bort skarvar.
Sködbrosket - sitter ihop med ringbrosket i struphuvudet och utrymmet mellan dessa brosk kan vara öppet eller stängt. Vid vanligt tal och när man bröstandas är utrymmet stängt och det påverkar i sin tur stämbanden. De blir tjocka och påverkar röstklangen som blir mer kraftfull. När utrymmet är öppet förlängs stämbanden och blir tunnare och rösten blir slankare och ökar förmågan att ta högre toner.
Ringbrosket - ringbrosket kan också ändra position. Vid ett lutande läge blir stämbanden tjockare och detta använder man sig av vid högintensiv sång, s k belting. För att hitta det tiltade ringbrosket ska man dra in ytterst lite luft med en förvånande känsla. Det är också viktigt att inte ha alltför avslappnad käke. Detta skiljer sig från klassisk sång där det är viktigt med ett avslappnat käkparti.
Struphuvudet - här kan man justera struphuvudets position. Den kan ha hög eller låg position eller också ett mellanläge. Detta påverkar också röstklangen. Vid högt läge blir klangen ljusare och man använder sig av det vid belting. När man sjunger klassiskt betonas vikten av ett lågt struphuvud. Mellanläget förekommer vid vanligt tal eller när man sjunger en sång med ett tonläge som påminner om talröstens.
Velum - med det menas mjuka gommen som avslutas med tungspenen. Detta är själva porten mellan mun- och näshåla. När den mjuka gommen är avspänd hänger den ner och vidrör tungan. Då är porten öppen till näshålan och klangen blir ljusare och nasal. Velum behöver inte vara helt stängd och då är tonen s k nasaliserad. Velum kan också vara helt stängd till näshålan och klangen blir då mörkare.
Tungan - påverkar också klangen. (Den brukar vålla stora besvär eftersom den har för vana att lägga sig i bakre delen av munhålan, vilket påverkar klangen negativt). För att uppnå en mörk klang ska tungan ha en låg position, som t ex när man säger "A" hos doktorn. En ljusare klang får man när tungan lyfts och man känner tungans långsidor längs den övre käkens kindtänder.
Aryepiglottic Sphincter - detta komplicerade ord avser helt enkelt struplocket som sitter ihop med kannbrosket. Ju mer struplocket närmar sig kannbrosket, ju skarpare och mer genomträngande ljud får man. I modernt sångvokabulär kallar man det för "twang". Mycket viktigt vid belting och opera.
Genom att twanga blir volymen starkare utan att man ökar själva luftströmmen. Praktiskt!
Käken - käkens position påverkar svalget som i sin tur påverkar resonansen. Käkens position kan vara framskjuten, ha mellanläge, vara bakåtdragen eller avslappnad.
Läppar - även läpparna påverkar klangen. Många sjunger med spända läppar vilket leder till en klanglös ton. Om man plutar med läpparna blir klangen mörkare. Sjunger man med ett leende, man drar ut dem horisontellt blir klangen ljusare.
Head&Neck - Förankring. Handlar om muskler i huvud och nacke. Dessa fungerar som stabilisatorer för den fina
muskulaturen som finns i det s k ansatsröret. De små musklerna i ansatsröret ska få arbeta fritt och stabilisatorerna i huvud och nacke stödjer denna finmotorik. Stabilisatorerna hittar man genom sit-ups eller att man ex föreställer sig att man tar ett stort bett på ett äpple täckt med knäck.
Torso - Förankring. Stabiliserar ryggraden och bröstkorg. Det är viktigt att jobba med ryggmusklerna så att magen är fri att andas. Du kan hitta förankringen genom föreställningen att ha lätt uppblåsta ballonger under armhålorna. Pressa in armarna mot ballongerna utan att avståndet mellan skuldrorna förändras. Det går bra att träna torson när man promenerar i rask rakt.
Både head&neck och torso är viktig vid högintensiv sång. Men se upp för de falska stämbanden.
RETRACTION!!!