Ständigt lär man sig något nytt. I dag fick jag möjlighet att bli undervisad av  Fiona Jamieson i en tvåtimmar lång introduktion i Timani. Tekniken är en ny tillnärmning till sång och instrumentspel och skapar verktyg  för musiker och sångare att optimalt utnyttja sin fysiska, mentala och musikaliska potential.
Fiona filmade mig medan jag sjöng operaarian Voi che sapete ur Figaros Bröllop. Därefter analyserade vi mitt rörelsemönster och jag kunde på en gång se att det fanns en obalans i kroppen.
Fiona förklarade vad som hände i min kropp och vi gjorde justeringar för att hitta rätt balans. Det var verkligen spännande och lärorikt! Jag var tvungen att testa rösten efter vårt möte. Jag gjorde några skalövningar och blev positivt överraskad när jag klarade av en koloratur som jag tidigare upplevt som problematisk. Tänk vad mycket man har kvar att lära sig!

Fortsätter med Jo Estill och hennes Compulary Figures for Voice....

Här följer en kortare beskrivning på Estills tretton olika strukturer som påverkar röstens klang.
Hoppas att ni hänger med!

Stämbanden och dess ansats - här beskrivs en tons ansats. Ansatsen är starten på en ton och den kan vara hård, mjuk eller mer luftig, s k h-ansats. Ansatsen påverkar röstkvaliteten på de efterföljande tonerna. När man sjunger rock, använder man sig till största delen av en hård ansats. Röstklangen blir då mer kraftfull. När man däremot sjunger ur den klassiska repertoaren är det främst mjuk ansats som gäller. H-ansats förekommer i falsettsång.
Falska stämband ligger belägna strax ovanför stämbanden. Det är viktigt att bli medveten om att dessa finns, då dessa aktiveras om man har dålig sångteknik. Man kan känna att dessa påverkar rösten exempelvis om man böjer sig ner och ska lyfta något tungt. Då kan dessa avge ett slags stånkande ljud. De kan inte skapa någon klar ton utan lätet blir mer knarrande. Speciellt aktiveras de falska stämbanden  vid högintensiv sång som rock och opera. Det påverkar luftflödet och stämbandens vibrationer och kan skada rösthälsan. För att undvika att de falska stämbanden aktiveras kan man förnimma känslan av skratt eller grått, s k retraction.
Stämbandsmassa (Body Cover) - alltså ytan på stämbanden. Stämbanden kan vibrera i hela sin massa eller endast med kanterna. Estill pratar om fyra olika konstellationer. Stämbanden kan vara slappa och då låter rösten knarrig. De kan också vara tjocka och arbeta med en hård ansats. Då låter rösten mer kraftfull och metallisk. De kan vara tunna och alltså mer icke-metalliska och med det mindre intensiv. Slutligen kan de vara spända och förlängda. Stämbanden sammanförs då inte helt och mer luft passerar genom glottis. En del brukar prata om bröst - och huvudregister och jämför det med tjocka resp tunna stämband. Genom att bli medveten om stämbandsmassan kan man påverka i vilket s k register man vill jobba med och även arbeta bort skarvar.
Sködbrosket - sitter ihop med ringbrosket i struphuvudet och utrymmet mellan dessa brosk kan vara öppet eller stängt. Vid vanligt tal och när man bröstandas är utrymmet stängt och det påverkar i sin tur stämbanden. De blir tjocka och påverkar röstklangen som blir mer kraftfull. När utrymmet är öppet förlängs stämbanden och blir tunnare och rösten blir slankare och ökar förmågan att ta högre toner.
Ringbrosket - ringbrosket kan också ändra position. Vid ett lutande läge blir stämbanden tjockare och detta använder man sig av vid högintensiv sång, s k belting. För att hitta det tiltade ringbrosket ska man dra in ytterst lite luft med en förvånande känsla. Det är också viktigt att inte ha alltför avslappnad käke. Detta skiljer sig från klassisk sång där det är viktigt med ett avslappnat käkparti.
Struphuvudet - här kan man justera struphuvudets position. Den kan ha hög eller låg position eller också ett mellanläge. Detta påverkar också röstklangen. Vid högt läge blir klangen ljusare och man använder sig av det vid belting. När man sjunger klassiskt betonas vikten av ett lågt struphuvud. Mellanläget förekommer vid vanligt tal eller när man sjunger en sång med ett tonläge som påminner om talröstens.
Velum - med det menas mjuka gommen som avslutas med tungspenen. Detta är själva porten mellan mun- och näshåla. När den mjuka gommen är avspänd hänger den ner och vidrör tungan. Då är porten öppen till näshålan och klangen blir ljusare och nasal. Velum behöver inte vara helt stängd och då är tonen s k nasaliserad. Velum kan också vara helt stängd till näshålan och klangen blir då mörkare.
Tungan - påverkar också klangen. (Den brukar vålla stora besvär eftersom den har för vana att lägga sig i bakre delen av munhålan, vilket påverkar klangen negativt). För att uppnå en mörk klang ska tungan ha en låg position, som t ex när man säger "A" hos doktorn. En ljusare klang får man när tungan lyfts och man känner tungans långsidor längs den övre käkens kindtänder.
Aryepiglottic Sphincter - detta komplicerade ord avser helt enkelt struplocket som sitter ihop med kannbrosket. Ju mer struplocket närmar sig kannbrosket, ju skarpare och mer genomträngande ljud får man. I modernt sångvokabulär kallar man det för "twang". Mycket viktigt vid belting och opera.
Genom att twanga blir volymen starkare utan att man ökar själva luftströmmen. Praktiskt!
Käken - käkens position påverkar svalget som i sin tur påverkar resonansen. Käkens position kan vara framskjuten, ha mellanläge, vara bakåtdragen eller avslappnad.
Läppar - även läpparna påverkar klangen. Många sjunger med spända läppar vilket leder till en klanglös ton. Om man plutar med läpparna blir klangen mörkare. Sjunger man med ett leende, man drar ut dem horisontellt blir klangen ljusare.
Head&Neck - Förankring. Handlar om muskler i huvud och nacke. Dessa fungerar som stabilisatorer för den fina
muskulaturen som finns i det s k ansatsröret. De små musklerna i ansatsröret ska få arbeta fritt och stabilisatorerna i huvud och nacke stödjer denna finmotorik. Stabilisatorerna hittar man genom sit-ups eller att man ex föreställer sig att man tar ett stort bett på ett äpple täckt med knäck.
Torso - Förankring. Stabiliserar ryggraden och bröstkorg. Det är viktigt att jobba med ryggmusklerna så att magen är fri att andas. Du kan hitta förankringen genom föreställningen att ha lätt uppblåsta ballonger under armhålorna. Pressa in armarna mot ballongerna utan att avståndet mellan skuldrorna förändras. Det går bra att träna torson när man promenerar i rask rakt.
Både head&neck och torso är viktig vid högintensiv sång. Men se upp för de falska stämbanden.
RETRACTION!!!

Jo Estillkurs på Dansforum i Göteborg

Oj, oj, det här med att sjunga är svårare än vad man tror eller är det kanske tvärtom..... 
Det tål att tänkas på efter en givande kurs i Göteborg i förra helgen. Lärorikt, men också väldigt roligt var det i vilket fall som helst.
Jo Estill (1921-2010) var en amerikansk sångerska inom den klassiska genren. Hon började så småningom bedriva forskning i röstfysiologi och akustik. Hennes arbete har haft en stort inflytande på senare forskning över hela världen.
Estill har byggt upp ett system där man genom enkla övningar lär sig att isolera enskilda strukturer, delar, i röstorganet. Övningarna innebär att man får kontroll över de enskilda strukturerna, oberoende av varandra. De enskilda strukturerna i sin tur har betydelse för den klang man vill uppnå. Jo Estills teknik innefattar sju olika röstkvaliteter - speech, falsetto, sob, nasalized twang, oral twang, opera och belting - och beroende på vilken röstkvalitet man använder, så ändrar strukturerna position. Systemet i sig kallas för Compulsory Figures och består av tretton s k isolationsfigurer. Man aktiverar med andra ord de delar i röstapparaten som har betydelse för den önskvärda röstkvaliten.

En spännande masterclass mellan hägg och syren

Lite urlakad efter helgens masterclass med de fantastiska sångarna Berle Sanford Rosenberg och Birgitta Levin i Sköndal, Stockholm. Mästare Rosenberg har lärt mig de mesta om sångteknik. Själv har han haft den världsberömde italienske tenoren Carlo Bergonzi som lärare och det känns fantastiskt att ta del av denna sångteknik, den s k bel canto, i dess rätta bemärkelse.
Vi var ett tiotal erfarna sångare inom den klassiska genren som genom svett, tårar och glädjefnatt (bokstavligen) försökte närma oss sångens urkraft. Tyngder på magen, liggandes på pilatesbollar för att öppna upp i kropp och själ och strängt ge akt på spända käkar. Till slut frigjordes tonen och uppnådde maximal resonans i ansatsröret. HÄRLIGT!
Nu vill man bara fortsätta att jobba på och nå högre höjder(toner) och även lägre så klart. Inom den klassiska sången är det viktigt att man inte använder bröströsten i mellanregistret. För att undvika det krävs massor av stöd, alltså kontroll av utandningsluften. Det i sin tur kräver massor av muskelstyrka. "You need to work every day, at least 25 minutes to build up....". Låter det jobbigt? Visst, men också rätt kul och det ger resultat plus en teknik som håller i alla år.

Här hemma fortsätter jag med mina elever på Borås Fria Kulturakademi. Trots värmen kommer de och ger allt de kan. Även nya elever hör av sig. Sångglädjen påverkas visst inte av det sköna majvädret.

Kul att arbeta med Daniel Zangger Borch och ta del av hans erfarenhet att arbeta med pop- och rocksångare. Vi fick även praktisera några av hans uppvärmningsövningar som han brukar börja sina sånglektioner med. Massor av frågor och funderingar dök upp kring rösten. Tyvärr hann han inte svara på alla, då han var tvungen att rusa till Melodifestivalen för att hjälpa Danny inför lördagens final.

Vad kan man jobba med för att utveckla sin röst? Enligt Jo Estill och Catherine Sadolin, två internationellt erkända sångpedagoger, finns det ett stort antal finesser att använda sig av. Bland annat kan man arbeta med de hårda, mjuka, luftiga ansatserna, med de tunna, tjocka eller slappa stämbanden. Viktigt är att bli medveten om  de falska stämbandens roll för sången. Sköld- och ringbrosken har stor påverkan på struphuvudet. Tungans rörelser färgar röstklangen. Stor användning har man av den s k rockmuskeln  när man vill sjunga i högt bröstregister. Kanske vill man nyansera och sjunga med den icke-metalliska klangen. Man har stor hjälp av att använda sig av den ropande karaktären i talrösten när man sjunger rock...... massor av finesser att leka med. Jag återkommer med lite mer fördjupning inom kort!

 

Olika röstregister

Det råder skilda meningar och definitioner om röstens olika register. Huvudregister, bröstregister, falsettregister, mellanregister m m. Med register menar man en benämning på toner med samma klang. Inom rock, pop, gospel m m är bröstregistret vanligast. Då känner man lätt vibrationer i bröstbenet när man sjunger starkt. De flesta människor talar i bröstregistret. Den ljusa rösten, som är mjukare och mindre metallisk kallas för falsettrösten. Inom den klassiska sången är det mer normalt att kalla den för huvudregistret.
För pop- och rocksångare kan det vara främmande att använda sig av falsettregistret. Det är synd. Det kan bli ganska endimensionellt om man bara vräker på med styrka. Vill man utvidga sina uttrycksmöjligheter och sjunga varierat måste man behärska båda sina register.
Många manliga sångare tar gärna i för mycket i bröstregistret och rösten låter pressad. För kvinnliga sångare har falsetten varit vanligare och de måste utveckla sitt bröstregister i stället. Utmaningen för kvinnliga sångare är att sjunga med bröstregister på höga toner. Då måste man ta kroppen och stödet till hjälp och se till att inte forcera tonen.
Ett vanligt problem bland sångare är den s k skarven. Ett registerbrott som uppstår när man övergår från högre toner där falsetten är naturlig till de lägre där man gärna använder sig av sitt bröstregister. En skarv kan vara både medveten som omedveten. Är den medveten, som i ex. joddling, är det inga problem. Men är man inte beredd får man en "tupp"" och det vill man förstås undvika.
Genom att reglera lufttrycket, tunna ut bröstregistret på vägen upp eller att spela med munhålans utrymme kan man få de olika registren att närma sig varandra.