En spännande masterclass mellan hägg och syren

Lite urlakad efter helgens masterclass med de fantastiska sångarna Berle Sanford Rosenberg och Birgitta Levin i Sköndal, Stockholm. Mästare Rosenberg har lärt mig de mesta om sångteknik. Själv har han haft den världsberömde italienske tenoren Carlo Bergonzi som lärare och det känns fantastiskt att ta del av denna sångteknik, den s k bel canto, i dess rätta bemärkelse.
Vi var ett tiotal erfarna sångare inom den klassiska genren som genom svett, tårar och glädjefnatt (bokstavligen) försökte närma oss sångens urkraft. Tyngder på magen, liggandes på pilatesbollar för att öppna upp i kropp och själ och strängt ge akt på spända käkar. Till slut frigjordes tonen och uppnådde maximal resonans i ansatsröret. HÄRLIGT!
Nu vill man bara fortsätta att jobba på och nå högre höjder(toner) och även lägre så klart. Inom den klassiska sången är det viktigt att man inte använder bröströsten i mellanregistret. För att undvika det krävs massor av stöd, alltså kontroll av utandningsluften. Det i sin tur kräver massor av muskelstyrka. "You need to work every day, at least 25 minutes to build up....". Låter det jobbigt? Visst, men också rätt kul och det ger resultat plus en teknik som håller i alla år.

Här hemma fortsätter jag med mina elever på Borås Fria Kulturakademi. Trots värmen kommer de och ger allt de kan. Även nya elever hör av sig. Sångglädjen påverkas visst inte av det sköna majvädret.

Kul att arbeta med Daniel Zangger Borch och ta del av hans erfarenhet att arbeta med pop- och rocksångare. Vi fick även praktisera några av hans uppvärmningsövningar som han brukar börja sina sånglektioner med. Massor av frågor och funderingar dök upp kring rösten. Tyvärr hann han inte svara på alla, då han var tvungen att rusa till Melodifestivalen för att hjälpa Danny inför lördagens final.

Vad kan man jobba med för att utveckla sin röst? Enligt Jo Estill och Catherine Sadolin, två internationellt erkända sångpedagoger, finns det ett stort antal finesser att använda sig av. Bland annat kan man arbeta med de hårda, mjuka, luftiga ansatserna, med de tunna, tjocka eller slappa stämbanden. Viktigt är att bli medveten om  de falska stämbandens roll för sången. Sköld- och ringbrosken har stor påverkan på struphuvudet. Tungans rörelser färgar röstklangen. Stor användning har man av den s k rockmuskeln  när man vill sjunga i högt bröstregister. Kanske vill man nyansera och sjunga med den icke-metalliska klangen. Man har stor hjälp av att använda sig av den ropande karaktären i talrösten när man sjunger rock...... massor av finesser att leka med. Jag återkommer med lite mer fördjupning inom kort!

 

Olika röstregister

Det råder skilda meningar och definitioner om röstens olika register. Huvudregister, bröstregister, falsettregister, mellanregister m m. Med register menar man en benämning på toner med samma klang. Inom rock, pop, gospel m m är bröstregistret vanligast. Då känner man lätt vibrationer i bröstbenet när man sjunger starkt. De flesta människor talar i bröstregistret. Den ljusa rösten, som är mjukare och mindre metallisk kallas för falsettrösten. Inom den klassiska sången är det mer normalt att kalla den för huvudregistret.
För pop- och rocksångare kan det vara främmande att använda sig av falsettregistret. Det är synd. Det kan bli ganska endimensionellt om man bara vräker på med styrka. Vill man utvidga sina uttrycksmöjligheter och sjunga varierat måste man behärska båda sina register.
Många manliga sångare tar gärna i för mycket i bröstregistret och rösten låter pressad. För kvinnliga sångare har falsetten varit vanligare och de måste utveckla sitt bröstregister i stället. Utmaningen för kvinnliga sångare är att sjunga med bröstregister på höga toner. Då måste man ta kroppen och stödet till hjälp och se till att inte forcera tonen.
Ett vanligt problem bland sångare är den s k skarven. Ett registerbrott som uppstår när man övergår från högre toner där falsetten är naturlig till de lägre där man gärna använder sig av sitt bröstregister. En skarv kan vara både medveten som omedveten. Är den medveten, som i ex. joddling, är det inga problem. Men är man inte beredd får man en "tupp"" och det vill man förstås undvika.
Genom att reglera lufttrycket, tunna ut bröstregistret på vägen upp eller att spela med munhålans utrymme kan man få de olika registren att närma sig varandra.

Rapport från Stockholm.

En resa genom näsborren
Ja, så kan man kalla det. En läskig och pirrig resa genom näsborren och ner i svalget. Resesällskapet  bestod av en smal svart slang  med ett fiberskop i toppen. Min kropp var i ett lindrigt chocktillstånd. Väl framme fick jag se mina stämband röra sig så fint medan jag testade olika ljud. När man viskar ser man en liten springa mellan stämbanden, den s k glottisen, där luften passerar. När stämbandet arbetar mer sammanslutet, blir rösten tätare. Tar man en hög ton blir stämbanden längre. Sjunger man en lägre ton blir stämbanden kortare. Fascinerande att se.
Intressant, men också ganska komplicerat är läran om röstens anatomi och fysiologi, alltså själva uppbyggnaden och alla funktioner som finns i röstapparaten.
Luften är själva drivmedlet för rösten. För att en ton ska bildas, måste luften sättas i vibration. Det gör den i och med utandningen. När luften från lungorna passerar springan mellan stämbanden börjar dessa att vibrera. Det ljud som stämbanden producerar, passerar sedan genom hals, näsa och mun och får resonans. Resonans betyder ju återklang och denna klang kan man förändra genom inställningar i b la svalg, struphuvud, tunga och läppar.
På tal om luft och luftströmmen är ett ofta förekommande problem att man pressar ut alldeles för mycket luft (speciellt vid höga toner), vilket får till följd att stämbanden stänger sig alltför hårt och tonen låter pressad. Om man inte är lyhörd för sin röst kan små blåsor bildas på stämbanden och rösten låter sliten, hes och spänd. I stället för att pressa vid en hög ton, ska man lära sig en sångteknik där stämbanden i stället arbetar på längden.
Ja, det blev en del teknik. Men jag kan lova att detta är en minimal beskrivning av hur röstapparaten fungerar.
Lite praktiska råd, speciellt för er som sjunger pop, rock, soul, gospel....
Öva. Ofta. Håll maskineriet i gång. Var också varsam om din talröst. Den hänger ju så klart ihop
med sångrösten. När man sjunger i de sk populärmusikaliska genrerna (Afrosång) är man väldigt nära talrösten och därför är det viktigt att vara medveten om den. Varför inte börja med talövningar?
Planera röstvila. Sköt om dig. Lätt hänt att man är ute på krogen efteråt och där kan det vara rätt stimmigt. Nästa dag har man en ny spelning inplanerad. Kanske inte det bästa för rösten. Vila i stället  när du är trött. För en klassiskt skolad sångare är det naturligt att öva varje dag. Den vanan är inte lika naturlig bland popsångare och liknande. Men kropp och röst hör ihop. Ganska självklart, egentligen.